Öar av extas...
... i en ocean av lidelse, består livet av enligt Dr Luke
Rhinehart i boken jag läser för tillfället. Efter två dagar på
soffan som resultat av tio dagars moraliskt fördärvarvat leverne är
jag beredd att hålla med. Igår vakna jag bara till en stund på
kvällen lagom till Robinson börja ( verkar vara en trökig säsong )
sen fastna jag i nå annat skit innan jag såg att 25th hour skulle
börja på fyran. Vart givetsvis tvungen att hålla mig vaken och se
klart den filmen på 150 minuter så kom inte i sängs föräns
halv 3. Hålla sig vaken sex timmar och trettio minuter, bra
nog.
Öar av extas var det...Vi spolar tillbaks tiden lite medans man
ännu har land i sikte så ska jag se om jag kan memorera någonting
ifrån resan. Läste precis förra bloggen jag la upp när jag satt
någonstans på ett tåg i belgien och det var
mest osammanhängande bitar ifrån massa tågresor då jag vart
kraftigt influerad av alkohol och med all största säkerhet rödvin
på dom två sista styckena :)
Hursomhelst så är det enklare att minnas i nu-tid (fast
då) så vi kan väl låtsas att vi är nyanlända till Malaga.
När jag och Wieselqvist anländer till golfresorten som vi skulle
bo på och även turneringen skulle spelas på så visar det sig att vi
är först på plats. Eftersom alla andra anländer via flyg hade vi på
något vis lyckats ta oss dit före dom. Vi möter upp med
pokermanagern Paul som först ger wiesel nån goodiebag med usb
minne, choklad o krams sedan visar han oss till vårat rum. Meningen
var att alla skulle få vanliga rum men tydligen så tog det slut på
dom så tre st sällskap fick ta sviter. Nu vet jag inte om
det var p.g.a wiesels oändliga medrigg eller p.g.a att vi var
först på plats men lotten föll i alla fall så att vi fick en svit,
funkar för oss.
Efter 50h längs rälsen är en privat toa mer välkommen än en
sommarbris i december så jag spurtar dit. När jag gjort det ni
underförstått att jag gjort och står och tvättar händerna så hör
jag ett pangljud ifrån vardagsrummet, ett sånt där pangljud som man
alltid hör på helgdagar om man befinner sig i närheten av Packi,
vafan hade han smygit med sig en skumpa?
Smyger ut från toan med en nyfiket törstande strupe och
mycket riktigt står där en välkyld skumpa och två glas, en
välkomstgåva av Victor Chandler... sånt uppskattas.
Vi tar av oss skorna och märker att tåsvettslukten efter att
inte tagit av sig skorna på över två dagar är en väldigt
speciell lukt. Följande halvtimme kvalar utan tvivel på top7 listan
över halvtimmar 2009. Vi klev ut på uteplatsen jag tog av mig
strumporna slängde upp fötterna på bordet, tog en klunk skumpa,
tände en marlboro light tog ett djupt bloss sen tittade jag upp på
den klarblåa himmelen och andades ut med lättnad, skönt att vara
framme.
Efter en välkommen dusch så vare välkomstdrinkar uppe vid
resorten som stod på schemat. När vi kom upp vare en hel del andra
som anlänt oxå. Vi satte oss brevid två britter
och drack kalla cervezas från den öppna baren och
snacka pokerstrategier tills solen gick ner då vi gick in på lite
starkare drycker. Wiesels försök att få spanjorerna att
blanda en bra vitryss vart en återkommande komik alla tre dagarna,
wajt roosian?
När kvällen började närma sig natt så fick nog alla sällskap på
plats en förfrågan ifrån wiesel i likhet med "What is the plan?".
Runt San Roque fanns inga klubbar men det kom att visa sig att
Puerto Banos bara var 30 minuter taxiresa därifrån.
Tillslut fick vi med oss 4 britter och 2 finnsvenskar och styrde
kosan mot Puerto Banos. Det skulle sluta med en av dom roligaste
utgångarna i mitt liv. Britterna var helt galna och dom fick en
fyllehybris som få kan mäta sig med. Vad jag vet så börja väl
kvällen rätt lugnt i centrala Puerto innan vi tog taxi till nå
ställe utanför som låg i en källare. Var riktigt bra där tyckte jag
men vi vart nog bara där en halvtimme innan britterna skulle
vidare, dom ledde vi följde. Men istället för att gå till gatan och
ta en taxi så rassla dom genom nå buskage så nu var vi ute på en
trapats ingen ide vart vi är med ingen destination.
Två av britterna var helt galna, helt plötsligt kunde den ena
flata på den andra allt vad han kunde, den andra bara skratta
sen knuffa han in han i nå buskage. Jag fick hjälpa upp han
därifrån med rispor i hela ansiktet och på händerna men med ett
leende på ansiktet. Sen körde dom nån specialare då en ställer sig
framför och pratar med ett offer medans den andra ställer sig på
alla fyra bakom och sen när han vänder sig om och ska gå så ramlar
han med en bra duns, fyllan hjälper förståss.
Tillslut nådde vi i alla fall ner till havet bland nå båtar och
nu var väl dom flesta av oss sugen att åka tillbaks till nån klubb
och dricka igen. Inga problem sejjer en britt, vänta här så går jag
och hämtar en taxi där borta och pekar på några lysen cirka 3km
bort. Vi lyckas övertala han att om att gå i sammlad trupp uppåt
istället och leta efter en väg. När vi kommit upp en bit och är
bland vad som ser ut att vara ett fint kvarter så kommer en vakt
och sejjer åt oss att här får ni inte vara. Vi hade troligtvis
lyckats nässla oss in i något slags "gated community". Men han var
trevlig och ledde oss till en taxi så det slutade bra, kul med lite
äventyr.
Vi styrde vidare mot nästa klubb, kommer inte ihåg vad den heter
men det var den bästa vi besökte på hela resan i mitt tycke. Jag
vart där till sju på morgonen kanske innan jag åkte hem med en av
britterna, en skön gubbe som nog var den mest påverkade av oss han
var även äldre då han var farsa till en av dom andra britterna som
var med. Mycket riktigt efter fem minuter i taxin så har han däckat
av och när vi anländer på golfresorten så försöker jag fråga han
vart han bor i för nummer så jag kan leda dit han då han bara var
halvt medvetande. Man bodde typ i bungalows eller vad det heter så
området var ganska stort men han sa han bodde i nummer 19, vi hade
nummer 9 så det kan inte vara så långt ifrån tänkte jag.
Jag kan illustrera debaklet som tog strax under en timme i det
spansk tokmörkret med en liten målning.
Vi Började alltså vid lobbyn och jag genomsökte varenda jävla
centimeter av det område jag visste existera. Som sagt i nästan en
hel timme cirkulerade jag runt där. Jag hitta nummer 18 och
nummer 25 o.s.v men inge jävla 19. Tillslut tröttna jag och sa vi
får gå och kolla om vi får tag i nån i lobbyn som för övrigt var
stängd och kolla om dom kan hjälpa dig. När vi kommer tillbaks till
lobbyn ( där vi börja ) pekar han till höger på två hus bakom nå
buskage som jag inte visste fanns och sejjer där borta bor
jag. "Thanks for the help Mikael, youre a good man" haha vilken
jävla lirare.
Nä nu orkar jag inte skriva något mer tar sån jävla tid, det här
var ju bara dag ett. Får se om jag återkommer om vad som hände dom
andra dagarna.
Som sagt så såg jag 25th hour igår, verkligen en favoritfilm.
Sjukt ångestladdad och jag gillar scenen när han bryter ihop på
toan...
Kommentarer