Operation Felix
Operation Felix
Var kodnamnet för tyskarnas planer att erövra Gibraltar och
knuffa ut britterna från medelhavet. Själv sitter jag med kompanjon
Wieselqvist med liknande planer eller åtminstonde samma
destination. När jag skriver detta sitter vi på ett tåg någonstans
i södra Danmark och vi ska snart ta färjan över till Tyskland.
Vi hade inge internet på hela resan genom sverige och vi har
inget nu när vi sitter på ett väldigt behagligt tyskt tåg så jag
antar att utsikterna för internet på tåg är väldigt svaga. Jag får
nog helt enkelt posta detta inlägg när/om vi kommer fram till
hotellet på Malaga.
---
Vart avbruten i förra inlägget då vi skulle ta färjan över till
Tyskland. Nu är vi någonstans söder om Hamburg. Wieselkvisten har
redan slummrat in i sedvanliga törnrosasömnen. Han bara lutar sig
tillbaks sen befinnar han sig regnbågslandet skuttandes bland
molnen och jagar skattkistan vid slutet av regnbågen, no
worries
Över Tyskland reser man i alla fall med fin komfort, lite synd
att dom inte har wireless på tågen bara. Men jag antar att
kvaliteten på tågen kommer minska när vi ger oss in i Frankrike och
Spanien, men och andra sidan reser man alltid med förstaklass när
man är ute och äventyrar med wieselfisken, så vi har det rätt
bekvämt trots allt... för andra mer än vissa men vi kan ju inte
alla jaga fiktiva skatter!
Vi har haft en rätt så tursam resa hitils. Inga förseningar och
allt har flytit på. Vi fick t.o.m tågresan mellan Gävle-Stockholm
gratis tack vare en snäll konduktör. Enda motgången var väl
egentligen på taxfreen på färjan då den enda whiskyn/bourbon dom
hade på 37.5cls format var famous grouse. En sjuttis hade varit
alldeles för bökig att stöka runt med. Nu kommer snart konduktören
med en kaffe som jag ska avnjuta med en liten famous så nu klappar
jag igen laptopen. Återkommer i grodlandet troligtvis...
----
Nu är vi i Frankrike någonstans mellan Strasbourg och Rivieran.
Har precis blivit utskällda grundligt för wiesel bestämt skulle
röka på tåget. 68€ i böter verka det som vi skulle få.
Hon skrev i alla fall det på en lapp och rusa iväg
men när hon kom tillbaks hade wiesel satt punkt och slut för
disskusionen genom att somna av och snarka högt och behagligt,
Istället får jag sitta här och ta emot hennes
illvarslande blickar varje gång hon trippar förbi. Tåget
har inga eluttagg den här resan, vilket är ett tecken på att vi
närmar oss sydeuropa. Jag har bara 30% på batteriet så det blir
bara några snabba rader innan jag ska försöka somna in och drömma
om den fagra franska blondinen ett säte framför. Kolsvart utanför
fönstret, letar i playlisten efter något bra album att somna in
tilll. För övrigt är W dygnrak och jag nästintill, våra Grousar är
sedan länge torrlagda...jaha just i detta nu står den franska
läckerbiten och klär på sig för avstigning, vem ska man drömma om
nu då...?
---
Just nu sitter jag i 300 km i timmen på väg till Barcelona.
Tågen i spanien har faktiskt varit riktigt bra. Är hyffsat seg då
det återigen vart tjo och tjimm fram till soluppgången för att
sedan stiga upp kl 9 och hoppa på ett tåg hemmåt.
När vi väl kom fram till avignon som var destinationen ifrån
Strasbourg så hade det brytit ut en tågstrejk i Frankrike. Vi satt
på perrongen kikade avfarterna på prompten. På våran stod det
'suprime' och på nästa tåg stod det 'retard' vilket betyder
försenad på franska, det vi dock inte visste var att suprime som
låter så vackert betyder strejk så vi satt där som fån i en
halvtimme och vänta på ett tåg som absolut inte hade några
intentioner att dyka upp. Tillslut vart det ordnat så vi fick ta en
buss till nästa destination som jag har glömt bort vad det var nu
men det var typ en timmes bussresa. Det trista med det hela var ju
dock att hela tidschemat blev ''fubar''. Så alla våra biljetter
fram till Malaga var nu rökta dessutom satt vi fast på en liten ort
i Frankrike som heter Perpignan.
Det kom att lösa sig hyffsat trots allt debakel. Dom fixade fram
en ännu buss åt oss istället som skulle ta oss över den spanska
gränsen en resa på cirka 20 mil. Det vackra med kråksången var att
solen kom fram och vi fick riktig sommarvärme. Vi hade fem timmar
att döda. Sämmre kan man väl ha det en onsdag i november än att
sitta på en uteservering på riveriaran och sippa på gott rödvin och
sola sig i skönheten av alla fransyskor som strosar förbi. Jag har
aldrig vart i Frankrike förut och jag måste sejja att det är helt
sjukt hur vackra dom små nätta kvinnoliven. Tur man inte bor i
Frankrike då skulle man inte få någonting gjort om dagarna förutom
att sitta och titta på damer. Det är väl i och för sig bättre än
att sitta på södra kungsgatan i Gävle och titta på damer som
förlorar på rivern mot knektar.
---
Tillslut kom i alla fall bussen och dom två timmarna gick
faktiskt behagligare än väntat, troligtvis hade det nyfunna
sällskapet av Jack Daniels någonting med det att göra. Vi hoppa på
tåget från Figueras till Barcelona kanske lite väl glada i hågen.
Vi träffa en amerikan runt min ålder som hade vart ute och rest i
90 dagar och precis när vi skulle kliva av tåget kom det fram att
han var en 5-10 regular på full tilt poker så vi börja prata massa
onödigt strunt med han när vi skulle gå av tåget och när vi står på
perrongen och tåget rullar iväg inser jag att jag inte har nå
bagage med mig, även JDn vart kvarlämnad typiskt.
Efter en hel del om och men så rulla dom faktiskt tillbaks tåget
och jag kunde få mitt bagage. Dock tog det hela typ en timme så vi
hade missat våran anslutning till Malaga så nu vart vi tvungen att
ta en tre timmar längre resa till Cadiz och därifrån ta en taxi
till slutdestinationen. Jag kanske inte nämnt det än och jag är för
lat för att scrolla upp men San Roque golf resort var vårat ändmål.
Nä nu måste jag stänga ner och försöka få en blund. Det kanske
sejjer sig självt men wiesel har somnat av för länge sen. Han
behöver bara luta sig mot något så sover han. Bland dom tröttaste
jag känner med miggan som enda konkurent. Själv ska jag försöka
sjunka in i en skönhets sömn till tonerna av brilliant disguise med
brusan men det blir väl shufle till nå dödsmetall och en
mardröm.
---
Äntligen fått tag i lite internet!!! Sitter på tåget mellan
Paris och Amsterdam. Vissa kan tycka det ske sig konstigt att tåga
genom Europa när flyg är så pass mycket billigare och går fortare.
Men Wiesel är så pass flygrädd att det inte går och själv
uppskattar jag nog tågresande mer än dom flesta. Bara sitta och
titta ut över landskapen filofisera vad alla andra människor man
möter är på väg. Bara vara tacksam att man är där man är uppleva
det man upplever och se det man ser. Bara vara tacksam för den goda
musiken i lurarna tacksam för den goda ölen i handen.
Bara vara otacksam över att man nu lämnar Frankrike för att
aldrig kanske återvända. Vara otacksam över att min livs kärlek
troligtvis inte kommer vara en mörkhårig fransyska. Folk har
berättat för mig förut hur vackra dom är men deras ord har varit
otillräckliga. Jag är kär i alla jag möter. Dom är små och
nätta, klär sig med klass har mörka ögon som skvallrar om en
lekfull eldsjäl och när dom pratar låter änglakörer som gråtande
hundvalpar i jemförelse.
Varendaste en jag mött... en blick, en notis ETT smile
och jag målar upp 1000 drömmar, 1000 orimliga scenarios
på bara några millisekunder, dom vrider ut och in på mig. Man
längtar efter en kyss som aldrig kommer. Dom
passerar förbi obemärkt av min tysta förtjusning
kvar blir bara en dröm, en bra dröm, en kortvarig dröm nästa
fransyska passerar...jag föds och dör igen.
Återkommer mer om Spanien senare bloggen blir lite tidsvriden
att följa men det är bristen på internet fel att skylla. Vad gör
wiesel just nu undrar ni, det är korrekt...han sover.
Tills nästa gång, VIVA LA FRANCE!
Kommentarer