YES! Jul! yes... jul... ja... jul...hmmm...jul

När jag vaknade idag så låg min nya Iphone på golvet någon meter ifrån sängen. Vad gör den där tänker jag för mig själv och kollar vad klockan är på laptopen som jag har på den andra sidan av sängen. Det visar sig att klockan är strax efter fyra och då jag hade alarm på telefonen klockan 13.37 så har jag redan löst mitt första mysterium för dagen. Över eller under på hur länge telefonen kommer hålla hade jag förut på 3.5 månader, men är nog beredd att sänka till 2.5 nu.

Jag följer den vardagliga morgonrutinen den sena timmen till trots som består av att trycka ner morgonståndet, stapla till toan och urinera mig, klia mig på magen, titta djupt i spegeln i cirka 30 sekunder sedan gå och sätta mig vid den stationära datorn. Surfar på den världsvida webben efter någon tv-serie att titta på till frukostgröten, tyvärr fortsätter dagen som den börjat och jag hittar absolut ingenting att titta på. Eftersom jag vägrar äta utan att ha någonting att titta på, någon att samtala med eller någonting att läsa så blir jag sittandes framför datorn så totalt oproduktiv som en människa kan bli, väntandes på en lösning.

Eftersom högre väsen struntar i sådana triviala problem som mina frukostvanor så uppenbarar sig ingen lösning och jag blir sittandes tills strax efter sju då jag tröttnar och tänker att nån skitdålig repris av någon skitdålig serie på tv6 får  duga så jag stegar in till köket och öppnar kylskåpet och ser att det är slut på mjölk, of fucking course.

Jag går tillbaks datorn och fortsätter klura på mitt dilemma samtidigt som jag hoppas någon ska ringa på telefonen och vilja äta med mig. Det går en kvart, ingenting händer. Jag tittar på den krympande magen och den tittar upp på mig och ger ifrån sig ett kurrande gnäll. Om det ska bli någon ändring på den här djävulska missären lär jag väl ta tag i det själv och inser att jag snart måste vandra dom där hemska 300 meterna till Shellmacken. På skrivbordet visar min windowsgadget att det är -3 grader utomhus, aja det är väl inte så farligt tänkte jag och kliver med glatt sinne och stora förväntingar om en stundande måltid utanför dörren.

När jag kliver utanför dörren blir jag tyvärr påmind om hur tre minusgrader är i Gävle. Dom som inte varit i Gävle kan inte förstå den obeskrevligt hemska kuststadskylan. Ska man dra någon slags jemförelse så är -3 grader i Gävle som -27 grader i Storvik. Om det är -10 grader i Storvik, då leker man och är glad och bygger snögubbar och skrattar i obehindrad glädje. Är det -3 grader i Gävle förfryser man och försöker gråta av smärta men det går inte för vatten kan inte existera i detta karga kalla vidervädriga landskap.

Hursomhelst när jag väl kommer fram till Shell och ska öppna dörren visar det sig att dom degraderat stängningstiderna ifrån 22.00 till 20.00. Jag kollar på klockan som visar 20.02, suckar ledsamt för mig själv sedan kollar jag på kassörskan med dom största valpögon jag kan framkalla ( JAG SKA JU BARA HA MJÖLK FÖR I HELVETE ). Den tyska(?) isdrottningen i kassan visar dock mig ingen medmänsklighet utan skakar på huvudet och ger mig en blick som sejjer "Vet du inte att vi stänger 20.00". Jag har många konstiga vardagsritualer men en av dom är inte att surfa in på shells hemsida och kolla efter nya öppettider på min lokala Shellmack innan varje besök. Men jag vet inte, det kanske är det som förväntas av mig som kund.

Jag går därifrån och mumlar likt Kalle Anka i nederlag och inser att 300 meter ytterligare vandring till Willys står på schemat även om alternativet att lägga sig ner i en snöhög och dö lockar mer och mer för varje minut. Vintermörkret speglar min sinnesstämning och som enda sällskap har jag förbipasserande juldeprimerade billister och en härlig nordanvind som biter mig i näsan och pissar svavelsyra på mina kinder. Men det är ingenting att göra åt, äta bör man annars dör man. Eller nej det är inte alls korrekt man behöver inte alls äta för att överleva, det finns flera andra alternativ till mat för att överleva, men jag gillar att använda dom där idiotfraserna. En annan favorit är "undantaget som bekräftar regeln" den är så ologisk att min hjärna fastnar i en vinkelvolt varje gång jag hör den.

Tillslut kommer jag i alla fram till Willys supermarket. Dessa stormarknader är verkligen 2000-talets straff till alla ungkarlar. För att bryta ner vad en stormarknad består av så är det väl egentligen en lagerlokal på en kvadratkilometer med livsmedel uppstaplat i helt utan logik. Den enda logik dom består av är egentligen jävligheten att dom är uppbyggda som ett U. Kassorna är bara 5-10 meter brevid ingången men när du väl kommer fram till kassan och inser att du glömt någonting i början så går det inte att snedda 10 meter till vänster, nej du måste jogga runt hela skiten för att komma tillbaks. Har man t.e.x glömmt pasta är det bara komma till insikt med att idag blir det kött och hårdbröd på menyn.

Sen när man väl kommer fram till kassan med sin liter mjölk, ensamma falukorv och en tub tandkräm så har man en kö med sjubarnsfamiljer framför sig. Och eftersom medmänsklighet inte existerar i Sverige så är det aldrig någon som erbjuder en att gå före fastän dom har 784 varor mer än mig. Dom gånger jag handlat en full korg och sett någon komma med typ en bal toapapper och jag erbjudit dom att gå före mig har dom nästan tagit illa upp. Det är som han sejjer i youtube klippet längst ner, ibland måste jag bara stanna upp och hata folk med hela min kropp.

Hursomhelst så kom jag i alla fall hem helskinnad och fick mitt mål mat, jag hoppade över frukost och gick direkt in på lunchen lagom till kl tio. Men förutom starten på dagen har jag rätt positiva utsikter på resterna av den här dagen, den har ju trots allt bara börjat och nu ska jag in på grinden och hata lite annat totalt främmande folk.

Kommentarer